Social transition hos barn

En social transition hos ett barn – nytt namn, nya pronomen, andra kläder, ofta i kombination med hemlighållande i skolan eller familjen – framställs ofta som ett ”reversibelt experiment”. Cass Review (2024) ser annorlunda på saken: enligt rapporten bör social transition inom NHS betraktas som en aktiv intervention, eftersom den kan få betydande konsekvenser för det psykiska fungerandet och för resultaten på längre sikt (källa). På grund av forskningens svagheter är det dock oklart om social transition förändrar förloppet av könsutvecklingen.
Vad är en social transition?
Vid en social transition behandlas ett barn i vardagen som om det tillhörde det andra könet: nytt namn, andra pronomen, andra kläder, annan frisyr och andra regler för användning av toaletter och omklädningsrum. Det är inget medicinskt ingrepp – men däremot ett ingrepp i självbilden, relationerna till jämnåriga och familj samt i det sätt på vilket barnet ger sig självt språk och mening. En kort förklaring av begreppet på ett enkelt språk finns på gender123.nl.
Cass Review: en aktiv intervention
Cass Review skriver att social transition ofta inte ses som en intervention, eftersom den inte sker inom vården, men att den inom NHS bör betraktas som en aktiv intervention (avsnitt 12.5, översatt). På grund av forskningens svagheter är det oklart om social transition förändrar förloppet av könsutvecklingen (avsnitt 12.31). Rapporten bedömer det som möjligt att social transition i barndomen förändrar förloppet av utvecklingen av könsidentitet och rekommenderar därför en försiktigare hållning till barn än till ungdomar (avsnitt 12.36). Rapporten skriver också att det inte finns några tydliga belägg för att social transition i barndomen har positiva eller negativa effekter på den psykiska hälsan (avsnitt 12.36). Cass Review (hela rapporten). Den systematiska översikten från University of York för Cass Review fann inte heller robusta belägg för fördelarna eller nackdelarna med social transition hos barn och unga (källa).
Steensma m.fl. (2013) fann att social transition i barndomen var en prediktor för att könsdysforin kvarstod hos barn som registrerats som pojkar vid födseln, men inte hos barn som registrerats som flickor. Enligt Cass Review går det inte att dra några slutsatser om orsak och verkan av detta: social transition hängde också samman med starkare könsdysfori, och det är inte känt vilken av de två som påverkar den andra (avsnitt 12.26, 12.27 och 12.34; källa). Se Steensma (2013) och desistance. Unga berättade för Cass Review att social transition minskade deras könsdysfori och att de kände sig bekvämare, men att reaktionerna från människorna omkring dem kan göra det svårt (avsnitt 12.14).
Vem är det egentligen som styr?
Enligt Cass Review är en viktig skillnad mellan barn och ungdomar att föräldrarnas attityder och övertygelser påverkar små barns möjlighet att genomgå en social transition, medan ungdomar har mer eget handlingsutrymme (avsnitt 12.4; källa). Rapporten varnar också för att föräldrar ibland känner sig tvingade att bekräfta barnets förmodade identitet, av rädsla för att utmålas som ostödjande eller transfobiska (avsnitt 12.16).
Det blir särskilt problematiskt när skolor eller vårdgivare låter ett barn genomgå en social transition utan att föräldrarna känner till det eller har gett sitt samtycke. Cass Review fick höra från många engelska föräldrar att deras barn hade genomgått en social transition och bekräftats i den uttryckta könsidentiteten utan att de själva var delaktiga, oftast efter att en tonåring hade kommit ut i skolan (avsnitt 12.16; källa). Enligt rapporten bör föräldrar aktivt involveras i beslutsfattandet, om det inte finns starka skäl att anta att det utsätter barnet för fara (avsnitt 12.36). I Nederländerna har föräldrar vårdnaden om sitt barn tills det fyller arton år (art. 1:245 och 1:247 i den nederländska civillagen). Se Skolan och transsexuella barn.
Att backa är inte självklart
Formellt kan man ”gå tillbaka” till ett tidigare namn, tidigare kläder och tidigare pronomen. Cass Review skriver att hjälp kan behövas om ett barn eller en ung person vill ångra sitt val, vilket kan vara ett svårt steg (avsnitt 12.36; källa). I en amerikansk studie av barn som hade genomgått en fullständig social transition mellan tre och tolv års ålder (Olson m.fl., 2022) identifierade sig 93 procent vid studiens slut, i genomsnitt 5,4 år senare, fortfarande som transpersoner, och majoriteten gick vidare till medicinska ingrepp (avsnitt 12.25 i Cass Review). Deltagarna hade anmält sig själva, och Cass Review understryker att det inte går att dra slutsatser om orsak och verkan av sådana studier (avsnitt 12.34). Om social transition ökar sannolikheten för ett förlopp med pubertetsblockerare och hormoner är därför inte fastställt.
Vad kan man göra i stället?
Alternativet är varken förnekelse eller bestraffning. Det är att ta barnet på allvar i dess känslor, ge utrymme för könsöverskridande uttryck, noggrant kartlägga eventuella bakomliggande problem (autism, trauma, ensamhet, intensiv medieanvändning) och inte ta oåterkalleliga sociala steg så länge barnet fortfarande befinner sig i en intensiv utvecklingsfas. Watchful waiting är en klok utgångspunkt. Se även Föräldrarnas roll.