Steensma 2013 — upphörande av könsdysfori hos barn

Steensma och kollegor följde i Amsterdam en kohort av barn med könsdysfori och publicerade 2013 sina resultat i Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry om faktorer som förutsäger om dysforin kvarstår (persistence) eller upphör (desistance) mellan barndom och ungdom.

Huvudartikeln om detta ämne är Desistance.

Studien

Steensma och kollegor följde i Amsterdam en kohort av barn med könsdysfori och publicerade 2013 sina resultat i Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry om faktorer som förutsäger om dysforin kvarstår (persistence) eller upphör (desistance) mellan barndom och ungdom.

Viktigaste resultaten

Hos en majoritet av de undersökta barnen upphörde dysforin kring pubertetens början. Faktorer som var förknippade med kvarstående dysfori var bland annat dysforins intensitet, social transition under barndomen, ålder vid första kontakten med vården samt kognitiv och affektiv identifiering med det motsatta könet.

Betydelse för politiken

Studien citeras ofta i diskussioner om riktlinjer för könsbekräftande vård för unga, bland annat i Cass Review. Den visar på vikten av noggrann differentiering när det gäller vilka barn som skulle kunna ha nytta av medicinska insatser enligt Dutch Protocol. Vilka steg föräldrar och ungdomar kan ta innan en medicinsk behandling inleds beskrivs i steg-för-steg-planen hos transkompas.nl.

Siffror

Forskarna följde 127 ungdomar som hade remitterats till könskliniken i Amsterdam före tolv års ålder. Hos 47 av dem kvarstod könsdysforin under ungdomsåren; de återkom till kliniken för behandling. De övriga 80 gjorde inte det och räknades som personer vars könsdysfori hade upphört. Tidigare studier från Nederländerna och Kanada fann liknande eller högre andelar barn vars dysfori upphörde. Nyare tyska försäkringsdata pekar också på låg diagnostisk stabilitet hos unga med könsdysfori.

Kritik mot beräkningen

En grupp forskare under ledning av Julia Temple Newhook kritiserade 2018 studierna om desistance. Barn som inte återkom till kliniken räknades som personer vars dysfori hade upphört, trots att man inte visste hur det hade gått för alla. De diagnostiska kriterierna var också bredare då än i dag. Kenneth Zucker svarade att bilden kvarstår även om man bara räknar med de barn vars utfall är känt. Se även watchful waiting.

Vanliga frågor