Social transition

Social transition är den process där en person i vardagen börjar uppträda som det andra könet – med ett annat namn, andra pronomen, andra kläder och en annan framtoning. Den framställs ofta som ett neutralt och riskfritt steg. Den brittiska Cass Review (2024) ser det annorlunda: Inom den engelska hälso- och sjukvården (NHS) bör social transition betraktas som en aktiv intervention, eftersom den kan ha betydande effekter på det psykiska fungerandet och på resultaten på längre sikt (punkt 12.5; källa).

Vad innebär social transition?

En social transition kan bland annat innebära att anta ett nytt namn, be omgivningen att använda andra pronomen, ändra klädsel och frisyr samt systematiskt presentera sig som det andra könet i skolan, på arbetet, inom idrotten och i sociala kretsar. För vuxna är detta ett personligt val som ryms inom självbestämmänderätten. För barn och ungdomar är mycket okänt om konsekvenserna på grund av den svaga forskningen (punkt 12.31; källa). Ofta börjar det med en coming out.

Social transition är en aktiv intervention

Att social transition ”enkelt kan återställas om det visar sig vara fel” är inte påvisat. Cass Review skriver att det på grund av forskningens svaghet är mycket okänt om effekterna av social transition: Det är oklart om den förändrar könsutvecklingens förlopp och vilka kort- och långsiktiga följder den har för den psykiska hälsan (punkt 12.31; källa). Det finns inga tydliga belägg för att social transition i barndomen har positiva eller negativa följder för den psykiska hälsan. Cass anser det möjligt att social transition i barndomen förändrar förloppet av identitetsutvecklingen hos barn med tidig könsinkongruens, och rekommenderar därför ett försiktigare förhållningssätt för barn än för ungdomar (punkt 12.36, samma källa).

Tidiga studier fann att könsinkongruensen bestått in i vuxen ålder hos ungefär 15 procent av barnen före puberteten. Senare studier som använde formella diagnostiska kriterier fann högre andelar, bland annat 37 procent (Steensma m.fl., 2013), under en tid då en större andel av de remitterade barnen redan hade transitionerat socialt innan de kom till kliniken (punkt 12.32-12.33; källa). Se även desistance.

Social transition hos barn och ungdomar

Enligt Cass är resultaten för barn och ungdomar bäst när de har en stöttande relation till sin familj, och föräldrar bör vara aktivt delaktiga i beslutsfattandet, om det inte finns starka skäl att anta att det skulle utsätta barnet eller den unge för fara (punkt 12.36; källa). Föräldrar bör ha en central roll. För små barn kräver rådgivning om risker och fördelar med social transition enligt Cass klinisk medverkan; det är inte en uppgift för personal utan lämplig klinisk utbildning (punkt 12.36, samma källa). Cass skriver också att skolor har svårt att veta hur de ska reagera när en elev vill transitionera socialt i skolan (punkt 12.6, samma källa). Det engelska utbildningsdepartementet publicerade den 19 december 2023 ett utkast till riktlinjer där det står att skolor inte behöver acceptera alla begäranden om social transition och ska höra föräldrarna fullt ut innan de fattar ett beslut (källa). Se även Social transition hos barn och Skolan och transsexuella barn.

Social transition hos vuxna

Vuxna kan på eget ansvar genomgå en social transition. Det är ett val som ryms inom den personliga friheten. Det är dock viktigt att ha realistiska förväntningar på vad social transition faktiskt kan och inte kan lösa. God psykologisk vägledning före sådana steg är inte ”gatekeeping” utan omsorgsfullhet.

Reversibilitet i teori och praktik

I teorin kan en social transition återställas. Cass skriver att ett barn eller en ung person som vill göra en transition ogjord kan behöva hjälp, eftersom det kan vara ett svårt steg (sammanfattning av kapitel 12; källa). Se även Detransition.