Kön i andra kulturer
Icke-västerländska kulturer har ibland sociala kategorier som faller utanför tudelningen mellan män och kvinnor: two-spirit, hijra, fa'afafine, muxe, kathoey. Dessa kategorier åberopas regelbundet i dagens västerländska könsdebatt som bevis för att ”tredje kön” är universella och att vår binära modell är konstgjord. Den bilden är problematisk av flera skäl. De nämnda kategorierna är mycket kulturspecifika, ofta marginaliserade och passar vanligtvis dåligt in i de västerländska begreppen transperson eller icke-binär.
Two-spirit i ursprungsbefolkningar i Nordamerika
”Two-spirit” är inte ett traditionellt begrepp utan ett paraplybegrepp som föreslogs vid en konferens i Winnipeg 1990. De ursprungliga kategorierna bland ursprungsbefolkningarna – som varierade mellan olika nationer, språk och tidsperioder – syftade vanligtvis på specifika ceremoniella roller eller uppgifter, inte på en inre könsidentitet så som den förstås i den moderna västerländska diskursen. Vissa röster bland ursprungsbefolkningarna motsätter sig att deras traditioner införlivas i den västerländska hbtqi+-vokabulären och ser detta som en form av kulturell appropriering.
Hijra i Sydasien
Hijra har i Indien, Pakistan och Bangladesh sedan länge varit en stigmatiserad grupp, ofta förknippad med fattigdom, tiggeri och sexarbete. Många föds som pojkar och genomgår rituell kastrering. Det juridiska erkännandet som ”tredje kön” (2014) har delvis förbättrat deras situation, men mötte kritik från indiska feminister, som pekade på risken för att tvång och kroppslig skada skulle legaliseras. Att romantisera hijra som ett kosmopolitiskt exempel på ”könsmångfald” förminskar den hårda verkligheten i deras tillvaro.
Fa'afafine på Samoa
Fa'afafine är biologiskt manliga personer på Samoa som har kvinnliga roller inom familjen – ofta för att en familj har brist på döttrar och omsorgsuppgifter måste utföras. Kategorin kan alltså delvis förklaras ekonomiskt och socialt och är inte i första hand en ”identitet”. Forskning av Vasey och VanderLaan antyder en evolutionär bakgrund kopplad till släktskapsselektion. Fa'afafine-rollen kan inte utan vidare tillämpas på en västerländsk, individualiserad transidentitet.
Muxe i Mexiko
Muxe bland zapotekerna utgör återigen en egen social kategori med egna funktioner i samhället. Deras acceptans har delvis överdrivits i västerländska medier; i verkligheten möter även de stigma, och kategorin är starkt förbunden med specifika ekonomiska och familjemässiga roller. Etnografisk forskning (Lynn Stephen) beskriver muxe-rollen betydligt mer nyanserat än den gängse västerländska framställningen.
Kathoey i Thailand
Kathoey är synliga i Thailand men i stor utsträckning marginaliserade inom underhållnings- och sexindustrin. Det thailändska samhället är på ytan tolerant, men juridiska rättigheter – exempelvis möjligheten att ändra kön i officiella handlingar – saknas i stor utsträckning. Den västerländska bilden av Thailand som ett ”transparadis” är en turistisk kliché, inte en korrekt beskrivning.
Västerländsk tolkning och försiktighet
Att använda icke-västerländska könsfenomen världen över som argument för den moderna västerländska teorin om könsidentitet är problematiskt på flera nivåer. För det första klumpas mycket olika, kulturellt förankrade fenomen konstgjort ihop. För det andra bortser man från att alla dessa kategorier vanligtvis är förknippade med stigma, fattigdom och våld. För det tredje tjänar retoriken ofta ett specifikt västerländskt syfte: att hävda en universell bekräftelse av ett begreppssystem som har uppstått här.
Antropologer som Sahar Amer och David Valentine har pekat på dessa problem. Ironiskt nog tyder många icke-västerländska könsfenomen snarare på motsatsen till vad de förväntas visa: nämligen att samhällen alltid har erkänt biologiskt kön och att avvikande roller vanligtvis inte sågs som ett ”tredje kön”, utan som särskilda positioner inom en binär könsstruktur.