Dhejne 2011 — Svensk långtidsstudie

Dhejne och kollegor publicerade 2011 en långtidskohortstudie i PLOS ONE av 324 transpersoner i Sverige som genomgick könsbekräftande kirurgi mellan 1973 och 2003.

Bakgrund

Dhejne och kollegor publicerade 2011 en långtidskohortstudie i PLOS ONE av 324 transpersoner i Sverige som genomgick könsbekräftande kirurgi mellan 1973 och 2003. Studien jämförde dem med den allmänna svenska befolkningen.

Viktigaste resultaten

Studien fann ökad dödlighet, ökad risk för självmord och självmordsförsök samt ökad psykiatrisk sjuklighet jämfört med den allmänna befolkningen. Författarna drog slutsatsen att könsbekräftande kirurgi visserligen kan lindra könsdysfori, men att ytterligare psykisk vård fortfarande är avgörande.

Tolkning och debatt

Studien åberopas både som bevis för kvarstående sårbarhet efter transition och som stöd för omfattande psykosocial vägledning. Författarna själva har betonat att studien inte visar något orsakssamband mellan kirurgi och negativa utfall, eftersom det saknades en kontrollgrupp med transpersoner som inte hade opererats.

Studiedesign och siffror

De 324 deltagarna bestod av 191 personer som hade gått från man till kvinna och 133 från kvinna till man. Var och en jämfördes med tio slumpmässigt utvalda svenskar med samma födelseår och kön. Dödligheten i den opererade gruppen var nästan tre gånger så hög som i jämförelsegruppen, och risken att dö genom självmord var ungefär nitton gånger så hög. Skillnaden i dödlighet blev synlig först efter mer än tio år. Det är en av anledningarna till att studien ofta nämns: den visar att kort uppföljning kan ge en missvisande bild. Siffrorna för varje utfall finns samlade på genderrisico.nl.

Styrkor

Studiens styrka ligger i de svenska registren. Varje invånare har ett personnummer som gör det möjligt att koppla samman uppgifter om sjukhusinläggningar, dödsorsaker och domar. Därför försvann nästan ingen ur uppföljningen, ett problem som kraftigt försvagar annan forskning på området. En uppföljningstid på trettio år är exceptionell inom detta forskningsfält.

Vad studien inte kan säga

Studien jämför opererade personer med den allmänna befolkningen, inte med personer med könsdysfori som inte har opererats. Den kan därför inte avgöra om operationen har förbättrat, försämrat eller lämnat utfallen oförändrade. Vad den däremot visar är att en operation inte undanröjer gruppens psykiska sårbarhet och att uppföljande vård fortfarande behövs. Den senare svenska registerstudien av Bränström från 2019 gjorde denna jämförelse först efter kritik, varefter författarna var tvungna att korrigera sin slutsats. Mer om denna typ av forskning finns under kohortstudier inom transvården.

Vanliga frågor