Könsvård i Australien
Australien har länge, tillsammans med Nederländerna, ansetts vara ett av de mest uttalat könsbekräftande länderna inom pediatrisk könsvård. Sedan 2024 håller den bilden på att förändras. Queensland pausade i januari 2025 insättningen av pubertetsblockerare och hormoner för nya minderåriga patienter inom den offentliga vården, i väntan på en egen oberoende utredning, och förlängde i slutet av 2025 pausen till 2031. New South Wales hälsovårdsmyndighet har meddelat att den ska genomföra en egen utvärdering, och den federala regeringen bad i början av 2025 National Health and Medical Research Council (NHMRC) att ta fram nya nationella riktlinjer. Cass Review har därmed också fått ett tydligt genomslag i Australien.
Historisk bakgrund: Family Court-praxis
Fram till 2013 krävdes domstolsgodkännande i Australien för både pubertetsblockerare (”steg 1”) och könsöverskridande hormoner (”steg 2”) för minderåriga. I målet Re Jamie avskaffades kravet 2013 för pubertetsblockerare. År 2017 slog Full Court of the Family Court i Re Kelvin fast att domstolsgodkännande för könsöverskridande hormoner inte längre krävs när den unga personen, föräldrarna och behandlarna är överens. Det förenklade processen och ledde till en kraftig ökning av antalet remisser.
Royal Children's Hospital Melbourne
Royal Children's Hospital (RCH) i Melbourne utvecklade Australian Standards of Care and Treatment Guidelines for Trans and Gender Diverse Children and Adolescents (2018) och har under många år varit ledande på området. RCH:s riktlinjer omfattar uttryckligen den könsbekräftande modellen och följs av många australiska kliniker. Sedan 2023 har riktlinjerna dock utsatts för press: kritiker i Australien påpekar att RCH:s arbetssätt står i skarp kontrast till den nordeuropeiska omorienteringen och resultaten från Cass Review. Hur den nederländska modellen med pubertetsblockerare togs över internationellt och nu avvecklas igen beskrivs på trans-nederland.nl.
Kursändringen i Queensland (2025)
I januari 2025 pausade Queenslands regering insättningen av pubertetsblockerare och könsöverskridande hormoner för nya minderåriga patienter inom den offentliga vården. Bakgrunden var rapporter om könskliniken i Cairns, där barn hade behandlats utan en tillräckligt grundlig bedömning; se granskningen av könskliniken i Cairns. Delstaten lät psykiatern Ruth Vine utreda evidensen. Hennes rapport beskrev evidensen som begränsad, och i december 2025 beslutade regeringen att förlänga pausen till 2031. Queensland är därmed den första australiska delstaten att stoppa dessa behandlingar för nya minderåriga patienter.
Andra delstater
Precis som i USA finns det betydande variationer mellan delstaterna i Australien. New South Wales meddelade 2024 att delstaten skulle genomföra en egen översyn av sin pediatriska könsvård. Victoria och huvudstaden Canberra (ACT) följer tills vidare den äldre RCH-modellen med brett tillgänglig könsbekräftande vård.
Nationell översyn (NHMRC, 2024–)
Den australiska federala regeringen meddelade i början av 2025 att en nationell utvärdering skulle genomföras via National Health and Medical Research Council. NHMRC arbetar med nya nationella riktlinjer för pediatrisk könsvård, med bidrag från systematiska evidensöversikter och samråd med patienter, föräldrar, kliniker och personer som har genomgått detransitionering. Ett interimistiskt råd om pubertetsblockerare har aviserats till mitten av 2026; hela processen väntas pågå till 2028. Fram till dess är RCH:s riktlinjer i praktiken fortfarande normen; se artikeln om den nationella översynen av riktlinjerna för pubertetsblockerare.
Kritiska röster inom den australiska professionen
Ett växande antal australiska barnläkare, psykiatrer och endokrinologer — bland annat samlade i Society for Evidence-based Gender Medicine (SEGM) och National Association of Practising Psychiatrists, och följda av nyhetsbrevet Gender Clinic News — har offentligt uttalat sig för ett försiktigare, evidensbaserat arbetssätt. Royal Australian and New Zealand College of Psychiatrists (RANZCP) publicerade 2021 ett uttalande där återhållsamhet och behovet av omfattande differentialdiagnostik betonades — en anmärkningsvärt avvikande ståndpunkt jämfört med den bekräftande huvudlinjen hos andra australiska yrkesorganisationer.