Nederländernas translag

Genom translagen från 2014 (formellt namn: ”Lag om ändring av könsangivelsen i födelseattesten”) förenklades förfarandet för att ändra könsregistreringen avsevärt. Kraven på tvångssterilisering och påtvingad genital kirurgi avskaffades; sedan dess räcker ett sakkunnigutlåtande. Ett uppföljande förslag från 2021 ville även avskaffa sakkunnigutlåtandet och ta bort åldersgränsen. Förslaget mötte politisk och juridisk kritik och blev aldrig lag: den 2 juli 2025 meddelade regeringen att det skulle dras tillbaka.

Läs mer om detta på denna webbplats: Lagförslag om ändring av könsregistreringen (Nederländerna, 2021–2026) och Andra kammarens debatt om translagen (2022).

Delämnen finns samlade i Translagen: det tillbakadragna lagförslaget om självidentifikation.

Vad den nuvarande lagen innebär

Lagen ändrade artikel 1:28 i civillagen. De viktigaste delarna är:

• Ändring av könsregistreringen är möjlig från och med 16 års ålder genom en ansökan till folkbokföringsmyndigheten.
• Det krävs ett utlåtande från en utsedd sakkunnig (psykolog eller läkare) om att övertygelsen om att tillhöra det andra könet sannolikt är varaktig.
• För yngre barn är en domstolsprocess fortfarande den enda vägen.
• Lagen sätter ingen gräns för antalet ändringar: en senare ändring görs återigen via folkbokföringsmyndigheten, med ett nytt sakkunnigutlåtande.
• Lagen erkänner endast M och V som könskategorier i BRP.

En förklaring finns på den nederländska regeringens webbplats.

Lagförslaget om självidentifikation (2021)

År 2021 lade regeringen fram ett lagförslag som:

• avskaffar sakkunnigutlåtandet;
• tar bort åldersgränsen på 16 år (barn under sexton år skulle kunna begära ändring genom domstol);
• flyttar förfarandet till den kommun där personen är folkbokförd i stället för födelsekommunen;
• innehåller en kort betänketid.

Andra kammaren debatterade förslaget i september 2022, men röstade aldrig om det. Efter regeringen Rutte IV:s fall förklarade kammaren det kontroversiellt i september 2023. Den 2 juli 2025 meddelade regeringen att förslaget skulle dras tillbaka. Förslaget stod helt separat från medicinsk behandling; det reglerade endast den juridiska registreringen.

Kritik mot lagförslaget

Kritiken mot förslaget kommer från flera olika håll — juridiska, feministiska och barnpsykiatriska — och är ofta underrepresenterad i mainstreammedier. De viktigaste invändningarna är:

• Att sakkunnigutlåtandet avskaffas tar bort den sista oberoende prövningen. Det nuvarande utlåtandet är varken en medicinsk diagnos eller ”gatekeeping” i gammal bemärkelse; det är ett lättillgängligt tillfälle till reflektion tillsammans med en tredje part. Att helt ersätta det med en egen försäkran likställer registreringen med ett fritt val.
• Att ta bort åldersgränsen strider mot det vetenskapliga kunskapsläget om identitetsutveckling hos barn och ungdomar. Cass Review (2024) varnar uttryckligen för tidig juridisk och social fastlåsning av minderåriga.
• Konsekvenserna för könsbaserade rättigheter har inte utretts i lagförslaget. Följden blir att tolkningen i praktiken lämnas åt institutioner och domstolar, med risken att kvinnojourer, kriminalvård, idrott och sjukvård måste reagera från fall till fall.
• Internationella erfarenheter: i länder som tidigare införde självidentifikation (Irland 2015, Danmark 2014, Norge 2016) är förfarandet nu föremål för utvärdering. I Skottland blockerade den brittiska regeringen 2023 en liknande lag, Gender Recognition Reform Bill, efter ett brett samhälleligt motstånd. Den finska och svenska situationen tas sällan upp i den nederländska debatten.
• Statistiska konsekvenser: utan en tydlig åtskillnad mellan juridiskt kön och biologiskt kön i registren blir forskning, politik och tillsyn på sikt svårare.

Vad lagen inte reglerar

Translagen reglerar endast den juridiska könsregistreringen. Namnbyte, identitetshandlingar och medicinsk vård omfattas av andra regelverk. Den medicinska vården för minderåriga — inklusive pubertetsblockerare och könsöverskridande hormoner — är i synnerhet ett separat område som genomgår stora internationella förändringar.

Politisk och samhällelig debatt

Lagförslaget stöddes bland annat av COC Nederland, Transgender Netwerk och de nuvarande vårdgivarna inom den affirmativa modellen. Invändningar har framförts av jurister, delar av kvinnorörelsen (bland annat stiftelsen Voorzij), vissa barnpsykiatrer och politiska partier som pekar på konsekvenserna för könsbaserade verksamheter. En utvärdering av den nuvarande lagen från 2014, genomförd av WODC (2017), visade redan på varierande erfarenheter; någon grundlig utvärdering av förslaget om självidentifikation saknas.